Sitter här, drömmer om sommar, långa nätter, sol och värme. På TV visar de Veckans Konsert med Mumford and Sons, och hela min kropp bara spritter och lyckan bubblar i min mage, ett par glädjetårar och jag känner mig nästan sådär barnsligt kär som i gamla dagar. Samtidigt har solnedgången färgat fjälltopparna härligt orangea och snön ligger fortsatt tät på tak och gator. Det har varit plusgrader ett par dagar nu och värmen är slående, även såhär långt norrut.
Längtar tills jag kan se gräs och gröna löv, höra ännu mer fågelkvitter och sitta på en uteservering med en kopp te eller en kall öl och bara njuta av livet. Ölen smakar liksom aldrig så bra på soffan och teet värmer inte lika intensivt. Ironiskt att jag ska ut i backen imorgon för att pröva att utnyttja den sista snön för lite snowboard-åkning, men det är lika bra att rida ut vintern på det mest effektiva sättet, att ha kul så länge den nu varar.
Blev detta för sentimentalt? Jag hoppas ni står ut med att läsa mina utsvävningar och att de inte indrar er från att komma tillbaka och läsa ytterligare. Bilden tog jag förresten på Bore utanför Stavanger förra sommaren. Kunde inte tiden gått lite fortare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar