Sitter instängd på rummet och njuter av Lawrence Arms, som så många gånger förr. Det blir om ett kärt återseende varje gång. Ibland kan jag inte förstå hur tiden förändrar och hur, trots allt, vissa guldkorn för all framtid kommer att bestå. Solen skiner nu, in genom mitt fönster, skapar ett slags gyllene lyster kring bokhyllor och byrålådor, reflekteras mot mitt ansikte. Jag försvinner iväg för några sekunder. Som att flyga genom att gnugga hälarna mot varandra.
Jag har skaffat Kanadensiskt bibliotekskort
Nu ska jag kolla på sportnytt och äta snören
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar